Recension – Spelkulturföreningen Daaks Ord

En ogästvänlig värld

Året är 1944, andra världskriget rasar över hela Tyskland. Då en reva i himlen uppenbarar sig, ur revan kommer ett otroligt starkt ljus, radioapparater över hela landet slutar fungera och panik råder. Upp på allt detta börjar folk hitta mörka fläckar på sina kroppar, men ingen kan ge dem en förklaring. De mörka fläckarna blir kallade solfläckar.

Efter allt detta med andra världskriget och den så kallade solstormen blir Tyskland lagt i ruiner, detta har hållit i sig i sex hela år då vi kommer in i bilden.

Fyra människor mot denna ogästvänliga värld; en före detta SS-soldat, en rysk legoknet, en advokat och en kvinnlig läkare. Detta kan ge intrycket av en väldigt annorlunda grupp, men när en stor del människor vänt sig till kannibalism eller blivit galna sökte de sig till varandra för sällskap och beskydd.

Med ett enkelt regelsystem för både skapandet av karaktärer och strid är det ett väldigt bra nybörjarrollspel. Allting flyter på väldigt fint undertiden man spelar eftersom inga onödiga regler existerar, dock är det en svår miljö att spela i. Själva grunden till rollspelet är genomtänkt och bra, men när man sitter där i en ruin och egentligen inte har någonstans att gå är det väldigt svårt att ta sig vidare i spelet och bli bättre.

Om man kollar närmare på skapandet av karaktärer så är det, precis som jag skrev tidigare, ett simpelt system som gör att det går snabbt och lätt att göra nya karaktärer och man får skapa sin karaktär precis som man själv vill. Man är inte beroende av flera olika slag för att få fram ålder, längd och vikt utan allt sådant bestäms själv vilket jag personligen tycker är väldigt bra. Det gör karaktären mer personlig. Det kan dock vara lite svårt att komma på en hel karaktär snabbt och lätt om man är nybörjare eller kanske inte är van vid att använda sin fantasi på detta sätt.

Flyttar man sig från karaktären till bladet man skriver ner den på är det lätt att hitta vart de olika färdigheterna står. Dock är karaktärsbladen lite för mörka enligt mig vilket gör att texten kan vara svår att läsa, samt att just texten är skriven i ett typsnitt som bara finns i versaler vilket även det gör att texten är svårläst. Men när man lyckats hitta allt och läst det, vet man vart det står och problemet löser sig självt ganska bra.

Undertiden vi spelade tänkte jag lite på att allt ser i stort sätt likadant ut, allt ligger i ruiner vilket kan bli tråkigt i längden. Någonstans borde det väl finnas en stad som fortfarande är ganska hel och att folk klarar sig bra i den. Att höra rykten om en sådan stad kan vara en kul grej och då att träffa folk som man faktiskt kan prata med och som inte försöker äta upp en. Men det kanske bara är jag som är lite mesig av mig.

Däremot tyckte jag väldigt mycket om idén med mentalitetspoäng, vilket är att om du råkar ut för något som är mentalt påfrestande så kan du helt enkelt få olika störningar och tillslut bli galen, om du har otur. Detta gör att rollpersonen inte blir oövervinnerlig och kan inte klara av lik i stora högar och stora massakrer utan att faktiskt må dåligt av det.

Så om jag ska ge spelet ett betyg redan nu så skulle jag nog ge det tre av fem konservburkar. Det är ett kul rollspel med enkla regler för nybörjaren och för den erfarne spelaren, men det finns fortfarande mycket att jobba på och jag vet att det kan bli mycket bättre.

Ska man gå så långt som att betygsätta Kenth Gunnarsson som spelledare så får han lätt fem av fem konservburkar, att spelleda ett helt nytt rollspel som inte är helt klart kan inte vara helt lätt. Men han klarade det galant och jag hoppas bara att han skriver ett riktigt bra äventyr som jag personligen kommer se fram emot att spela.

Set Fazer to stun!

Alla har vi någon gång drömt om att färdas mellan stjärnorna och få uppleva ”the final frontier”; i söndags (5/12) var mitt första och min närmaste upplevelse av detta, nämligen genom rollspelet Dark Heresy.

Rollspelet utspelar sig i en fiktionell framtid med inslag av fantasy. Människor har valt att färdas ut i rymden och då hittat både fränder och fiender, mest fiender såklart. En av dessa faktioner är demonerna som är långt ifrån din trevliga dagmamma. Utöver det blir folk träffade av strålning och muteras till monster, uppfyller sina sjuka begär i galaxernas mörka hörnen och spränger planeter i drivor. I allt detta slängs vi, rollspelsgruppen, in och ska försöka göra ett namn för oss utan att dö på kuppen.

Låt mig introducera min karaktär, hans namn är Red, en större herre som livnärat sig på att råna, mutilera och destillera andra människor i hopp om att någon gång kunna fly från sin hemvärld, en liten sfär som ligger i ett onämnt solsystems yttre kant. Självklart hade Red turen med sig och lyckades hoppa på en transportfärja, ett gigantiskt rymdskepp med andra ord, som tog honom till en lite mer kultiverad planet. Han blev där tagen på bar gärning för ett brott men turlig som han är slapp han straffet och blev istället anställd av Jeranicus, en man med klass(!). Dagar efter att brottet hade begåtts träffades gruppen på Jeranicus rymdskepp för första gången och detaljer om deras första uppdrag blev förtällt för dem.

Så vilka är dessa främlingar som ensamvargen Red måste arbeta med? En udda skara på fyra människor var det första som mötte Reds ögon, tre män och en kvinna. Kvinnan är Trauma, en skicklig häxkonstnär (Psyker) som kan böja verkligheten för att få sin vilja gjord. De tre männen är Flare, Stern och Crisis. Den förstnämnda, Flare, är lagens högra hand med ett temperament av en galen android och ett utseende likt en nermald och sönderstampad gädda, dock döljer han det ofta med smink (utseendet). Stern är en mystisk man, att beskriva honom skulle vara omöjligt men han finns alltid när man behöver honom, en bra karl med ett rejält gevär. Crisis borde egentligen inte benämnas som ”man”, han har genom att stympa sin egen kropp ”förbättrat” sig själv med diverse proteser och är den tekniska delen av den här gruppen.

I och med mötets avslutande var målet satt, en planet ett antal dagar härifrån led av ett okänt problem och vi var sända för att undersöka och assistera dem på bästa möjliga sätt.

Resan dit var lugn men vad som skedde på planeten var allt annat än lugnt! Det första som hände var att vi fick uppleva höjdskräcken alá flygplan och vid detta skede tömdes diverse vätskor och substanser ur våra kroppar. (Min spelledare skrattar åt oss) Vi fick sedan känna på hur det var att färdas med en rodbåt som kunna komma upp i ca 100 knop(!). När vi väl anlände möttes vi av ett ekipagé med män som man antagligen skulle kunna finna under något medeltidsevenemang. Vi hade redan men för livet av båtresan och valde att börja med utredningen istället för att fråga varför människorna sprang runt med brokor och svärd! Guvernören över staden vi blev ledda till berättade att boskap hade börjat försvinna mystiskt och att vi hade i uppdrag att finna orsaken och lösa problemet. Det var vid detta skedet jag valde att ta ett steg tillbaka och inspektera situationen. Vi har alltså färdats genom rymden för att hjälpa en man, inte ens värdig att tvätta min skor, med att hitta vart hans kossor har sprungit iväg någonstans? Jeranicus måste vara komplett galen eller genialisk, det återstår bara att se. (Jag vet redan att min spelledare är komplett galen)

Utredningen gick måttligt bra, vi fann inte riktigt orsaken till boskapens försvinnande men lyckades stoppa en större vapensmuggling som pågick på planeten och i och med det avklara våra ärenden på planeten.

Ännu en gång sitter vi nu på ett rymdskepp, en förlorad själ har anslutit sig till vårt sällskap (Meta) och vi färdas just nu rakt emot en planet som härjas av allt från pirater till demoner. Kommer vi överleva denna gången också eller skjuter Flare mig i ryggen för att jag påpekar att hans smink rinner, Vem vet?

Det här innefattar delar av min upplevelse, två spelmöten, av Dark Heresy; det verkar som ett bra rollspel men det kommer krävas mer spelande för att ge det en ordentlig bedömning. Allt jag kan säga är att själva systemet, flitigt användande av t10:or och t100:or, ger bra flyt och vad jag hört finns det mycket historia för att göra spelledandet lättare. Med dessa ord är detta blogginlägget avslutat, så ge fan i att försöka läsa mer!

Dark Heresy